Läsare av denna blogg vet att jag tvärtemot all logik varit försiktigt pepp på Legends of Tomorrow, den senaste i raden av CWs superhjälteserier. Mycket av detta har ju varit på grund av Sara Lances återkomst som White Canary och det faktum att Ali Liebert kommer att spela hennes love interest i åtminstone ett avsnitt, men också tack vare alla roliga trailers och teasers som släppts för att promota serien. Det som gjort att jag hoppats på att den skulle vara en förbättring från Arrow var framförallt att det framstått som att Legends of Tomorrow har en mycket mer goofy and skojfrisk ton än sin fadersserie. Och det har den – där Arrow ska föreställa en mörk och gritty hjälte nedtygnd av sin fars handlingar och sitt eget samvete och moraliska betänkligheter, så är hjältarna i Legends of Tomorrow av en annan kaliber. Serien är rent också visuellt ljusare och även om handlingens premiss är rätt mörk – en ond man har tagit kontroll över hela världen och mer eller mindre ödelagt den – är dess ton mer entusiastisk – vi löser det genom att resa i tiden, yeah!
Eftersom det är en spinoff på både Arrow och The Flash tampas det första avsnittet av Legends of Tomorrow ganska tydligt med hur problemet om hur mycket av ett pilotavsnitt det egentligen ska vara. I ett försök att passa både de som redan är insatta i världen och karaktärerna och nya tittare, introducerars snabbt Rip Hunter och sedan hans åtta hjältar snabbt genom två korta sekvenser var: en där Rip ”rekryterar” dem genom att slå dem medvetslösa med någon framtidsteknologi och en där de ses överväga beslutet att följa med på tidsresan.
Efter det kör de bara på i hundranittio och avsnittet lyckas med konststycket att både kännas exakt som en typisk pilot och att inte göra det. För mig, som sett tre säsonger av Arrow och inget av The Flash, funkar introduktionen av karaktärerna sådär. Jag vet fortfarande inte vad alla karaktärer som inte varit med i Arrow heter exempelvis, men om det beror på ett dåligt pilotavsnitt eller att det helt enkelt är för många – hela nio stycken – av dem vet jag inte.
I övrigt är handlingen ett totalt haveri – Rip Hunter ger samtliga noobiga tidsresenärer en kort förmaning om ”the dangers of upsetting the timeline” (se, inte röra) och så voooosch! är de iväg för att prata med en man på 70-talet som vet var Vandal Savage befinner sig. Det visar sig att mannen ifråga är sonen till Hawkgirl och Hawkman i deras tidigare liv och att han kommer dö inom tjugofyra timmar. Naturligtvis slutar det hela med att Kendra och Carter tar med sin son på tidsskeppet trots Hunters protester och han blir skitsur och gormar om hur oansvariga de är efter att han förklarat hur farligt det var att göra sådana saker.
Ursäkta, men du kunde inte förutsett att det där kunde hända, Hunter? Det kanske hade varit ett tanke att börja tidsreseäventyret med ett mindre känslomässigt jobbigt uppdrag och få alla att fatta hur hela tidsresegrejen funkar först. Jag förstår att en diktator som kontrollerar hela världen är ett rätt akut problem, men ont om tid kan ju knappast vara ett problem när en har möjligheten att resa genom tiden. Jag känner att ge karaktärerna och deras aktioner den känsla av relevans som krävs för att driva handlingen framåt kommer vara ett återkommande narrativt problem i serien.
Överlag är frågan om relevans central för serien som helhet. Arrow, The Flash och Supergirl har ju blivit stora publikframgångar så jag förstår att CW och DC vill fortsätta skapa serier och dra in mer pengar, men utöver att Legends of Tomorrow fokuserar på ett team av personer med superhjälteskills med varierande moral istället för en enskild hjälte bidrar den inte med mycket nytt. Rip Hunter vill rädda världen undan Savage eftersom Savage – wait for it! – dödade hans fru och son. Savage är ond eftersom han är kär i Kendra och hon inte vill ha honom. Alltså, Guggenheim och co, jag vet att ni inte har några som helst ideologiska invändningar mot att använda kvinnor för att motivera manliga karaktärer på det här viset, men känner ni inte att det börjar bli lite… gammalt? Eller sitter den här idén om att kvinnor främst existerar för att dö, kidnappas och skadas så att män kan reagera på det på olika vis så djupt inpräntat hos er att ni inte ens märker att ni använder den i stort sett i varenda avsnitt i era serier med manliga protagonister?
Och listan på dåliga manusbeslut som hunnit klämmas in i säsongspremiären tar inte slut där heller. När den ena delen av Firestorm-duon vägrar följa med Hunter, väljer den andra att droga ned honom och plocka med sig honom ändå. När den förste vaknar och är förståeligt upprörd över vad som hänt behandlas han som om han är irrationell och i slutändan blir han så till sig av att se teamet slåss ihop mot en gemensam fiende att han helt ändrar inställning om att ha blivit medsläpad på en tidsresa mot sin uttryckliga vilja. Tjohej, för att bli roofied! Hela Hawkgirl och Hawkmans reinkarnerade älskare-storyline känns potentiellt creepy och sunkig. Ray Palmer är fortfarande snark-tråkig.
Det enda jag gillade med första avsnittet är Saras scen med Laurel där Laurel uppmuntrar henne att gå ut och rädda världen samt Saras interaktioner med Captain Cold och Heatwave (jag vet fortfarande inte vem som är vem av dem två, dock). De får representera den moraliskt grå zonen av teamet samt får stå för mycket av humorn. Hunter säger åt dem att stanna på skeppet eftersom han inte behöver dem för det här uppdraget och istället sticker de och letar upp en bar där Sara hamnar i ett slagsmål med det lokala biker-gänget. ”I’ve got this,” säger hon kaxigt åt Cold och Heatwave och de väntar lydigt med att hoppa in tills biker-snubbarna fått uppbackning från resten av baren och hon faktiskt ber om deras hjälp. Jag har ju en svaghet för macho-manliga rövhattar som faktiskt respekterar kvinnor (jag kallar det för Crixus-komplexet), så jag gillar deras dynamik.
I övrigt var det första avsnittet skräp, rent ut sagt. Legends of Tomorrow går i alla de fällor jag hoppades att den skulle ha vett nog att undvika och gör exakt samma misstag som Arrow redan gjort hundra gånger om. Jag kommer ge serien ett par avsnitt till, främst på grund av att Ali Liebert samt Jewel Staite kommer dyka upp framöver. Om nästa avsnitt är lika kasst lär jag väl hålla mig halvuppdaterad via tumblr och enbart kolla på de avsnitt de medverkar i. Fan, Legends of Tomorrow. Jag hann faktiskt börja hoppas på att det skulle vara en rätt okej och rolig serie och så sög den totalt istället. Jokes on me.